Ett beställningssystem som förstår en pizzameny

Halv och halv, med ett pris som går att stå för

Gästen väljer en halv margherita och en halv diavola. Frågan systemet måste svara på är vad den pizzan kostar — och svaret får varken vara "den dyraste halvan" eller "lägg upp alla kombinationer som egna rätter".

Hos oss är halv/halv en fråga på rätten och inte en rad i menyn. Priset är snittet av halvornas menypriser, och alla pålägg som följer — storlek, tillval, det som plockats bort — räknas på det. Vilka rätter som går att dela står på rätten själv: pizzorna gör det, men en inbakad calzone går inte att dela på mitten, och det är en egenskap hos rätten och inte något gästen ska upptäcka i köket. Läses menyn in ur en fil sätts flaggan på pizzakategorin åt er, och undantagen kryssas ur efteråt.

Har ni ett styrkemärke på menyn — chili, vulkan, hur ni nu ritar det — gäller den starkaste halvan på den delade pizzan, och siffran räknas om direkt när gästen byter andra halvan. Att visa den svagare halvans styrka på en pizza som innehåller diavola vore att tona ned precis det märket finns för.

Familjestorlek är en fråga, inte fyrtio rader till

Storlek ligger som en variantgrupp på varje pizza, med Normal som förval. Ni tilldelar den till hela kategorin i ett klick och kryssar sedan ur de enstaka rätter där frågan inte hör hemma — calzonen, till exempel — utan att de nitton andra pizzorna påverkas.

Pålägget sätts i procent och inte i kronor, och det är en viktigare detalj än den låter. En familjepizza är mer av allting, och mer av allting kostar mer på den dyra rätten än på den billiga:

Med ett fast belopp blir den billiga pizzan mer än dubbelt så dyr i familjestorlek medan den dyra bara blir drygt hälften dyrare — fast det är den senare som kostar mest att göra stor. Procenten följer dessutom med när ni höjer priserna: ett fast pålägg hade behövt räknas om varje gång, eller, vanligare, inte blivit det.

Glutenfri botten är det motsatta fallet och sätts i kronor: den kostar er en tjugolapp oavsett vilken pizza den ligger under. Båda sorterna finns, och valet står på alternativet — inte på hela gruppen.

Såsen: frågan varje gäst måste svara på

"Välj sås" ställs där den hör hemma — på kebaben, rullarna och salladerna, men inte på margheritan och inte på läsken — och de allra flesta gäster svarar samma sak. Därför går den såsen att kryssa i på förhand: gästen ser vad som följer med och byter aktivt om hon vill ha något annat, i stället för att tvingas svara på en fråga hon redan vet svaret på.

Standarden sätts per rätt och inte per grupp, så samma såsgrupp kan ha vitlökssås förvalt på kebaben och en annan på fläskfilén. Är såsen slut i kylen kryssas ingenting i, och frågan ställs som vanligt.

Och sedan räknar systemet. Efter trettio beställningar visar rättens sida hur många som behöll er standard och vad resten bytte till — och byter fler än hälften till samma andra sås föreslår admin att ni gör den till standard i stället. Förslaget ändrar ingenting förrän ni trycker. Det är menyns egen statistik, inte en gissning: ni får veta att halva stan vill ha mild sås utan att någon behövt fråga.

Utan lök, extra ost

Frågan som ställs i luren varje kväll, och som i de flesta system blir en mening i ett fritextfält som köket läser om det hinner. Hos oss sitter den på rättens egna råvaror:

• Att ta bort är alltid gratis. Köket sparar in råvaran, och att ta betalt för att avstå något läses som en straffavgift. Priset i menyn är priset för hela rätten.
• Extra går bara på det som redan sitter där. Dubbel ost på en pizza som har ost — ni sätter själva vad det kostar per råvara. Att lägga till något som inte hör till rätten är ett tillval, och den frågan bor någon annanstans.
• Hawaiipizzans ananas går att välja bort på hawaiipizzan. Och ingen annanstans, eftersom listan kommer ur vad rätten faktiskt är gjord av och inte ur en andra lista någon måste hålla i takt.

Det viktiga är att valen hamnar i priset och på köksbiljetten som egna rader, inte som prosa i ett önskemålsfält. Köket ska kunna läsa en biljett i farten utan att leta efter ett "obs!" i löptext.

Kylen är en enda lista — och den stänger menyn åt er

Råvarorna ligger i en katalog, och rätterna pekar på raderna. Kryssar ni slut på ananasen försvinner allt som innehåller ananas ur menyn i samma ögonblick, och kommer tillbaka av sig självt när ni kryssar av det. Ingen behöver komma ihåg vilka nio rätter det gällde.

Samma katalog driver "Bygg din egen pizza". Botten, sås och toppings är rader ur kylen med var sitt byggarpris — inte en egen lista vid sidan om. Det låter som en detalj, men det är skillnaden mellan att skinkan är slut och att den egna pizzan ändå går att beställa med skinka på.

Menyn in på en halvtimme om ni har filen

En pizzameny är nästan alltid redan en matris: en rad per rätt, en kolumn per råvara, ett kryss i korsningen. Det är formatet vi läser — matrisens eget, inte ett vi hittat på. Ur en sådan fil kommer kategorier, priser, vad varje rätt innehåller och vilka pizzor som går att dela på mitten.

Rader utan pris blir kategorirubriker, ledande nummer i namnen skalas bort och Calzone, Inbakad blir namnet "Calzone" med anmärkningen "Inbakad" — medan Pepsi 1,5l lämnas i fred. Skicka filen ni har, så säger vi om den går att läsa rakt av innan ni lägger en kväll på att knappa in menyn för hand.

Byter ni från ett annat system står hela ordningen på sidan om att byta beställningssystem — vad som ska göras när, och vad som brukar glömmas bort.

Det här ingår, oavsett storlek på pizzerian

Inga funktionspaket, ingen avgift per användare och inget påslag för att lägga upp fler rätter.

• Halv/halv, storlekar, tillval, standardsås och bygg din egen
• Köksskärm på plattan ni redan har — inget att hyra
• Disken slår in telefonordrar i samma kö och samma kök
• Stämpelkort, kampanjer och stamkundsnivåer
• Moms- och dagsrapport samt SIE-fil till bokföringen
• Er egen domän, om ni vill ha sidan på er adress